Socialdemokraterna och den svenska arbetarrörelsen

Under slutet av 1800-talet växte en arbetarrörelse fram i Sverige. Detta yttrade sig genom tillkomsten av de första moderna fackföreningarna och bildandet av diverse sjukkassor för arbetare inom olika industrier. Dessutom fanns i vårt land, i likhet med övriga Europa, en del grupper med fritänkande intellektuella som hade slagit sig samman i socialistiska grupper och sällskap för att diskutera denna nyfödda ideologi.

 

1989 bildades officiellt Sveriges socialdemokratiska arbetareparti av representanter ur ovan nämnda grupperingar. Det tidiga partiprogrammet drev under ganska många år i stort sett två huvudfrågor: åtta timmars arbetsdag och allmän och lika rösträtt. 1919 drevs den första av dessa frågor igenom genom införandet åtta timmars arbetsdag (genom den så kallade 48-timmarsveckan, vilken alltså fortfarande betydde sex arbetsdagar per vecka). Två år senare lyckades man genomföra allmän och lika rösträtt även för kvinnor. Människor utan arbete som saknade egen försörjning var dock utan rösträtt ända fram till 1945.

 

Från och med valet till riksdagen 1932 fram till 1976 präglades svensk politik av stor socialdemokratisk dominans. Partiet innehade regeringsmakten utan avbrott under hela denna period och en lång rad sociala reformer genomfördes i vårt land med avsikt att röra Sverige mot ett klasslöst samhälle. Bland dessa kan nämnas det stora boendeprojekt som kallades folkhemmet där över en miljon lägenheter byggdes med för tiden oerhört hög standard.

 

Från slutet av 1970 talet och fram till idag så har det som tidigare kallades högerblocket (idag formellt Alliansen) närmat sig Socialdemokraterna och deras samarbetspartner och regeringsmakten har skiftat ett par gånger under de senaste trettio åren.

 

I och med valet 2014 så fick Socialdemokraterna (i dagligt tal sossarna) makten tillsammans med Miljöpartiet. Partiets symbol är sedan bildandet 1889, i likhet med många andra arbetarpartier i Europa, en röd ros. Partiets ledare är sedan början på 2012 Stefan Löfvén.