Miljöpartiet och den gröna vågen

Miljöpartiet (vars formella namn är Miljöpartiet de gröna), vanligen förkortat MP, bildades 1981 som ett enfrågeparti. Man startade partiet som en protest mot hur övriga partier hanterade frågan om kärnkraften i Sverige. I synnerhet handlade det om ett missnöje med hur de etablerade partierna ignorerade resultatet av den folkomröstning om kärnkraften som hölls 1980.

 

1985 lade man till ”de gröna” i partinamnet och genom tre års flitigt kampanjande så kom man in i riksdagen efter valet 1988, för att vid nästa val 1991 inte lyckas ta sig över fyraprocentsspärren och hamnade därmed utanför riksdagen. Men från 1994 så har man lyckats hålla kvar en stabil väljarbas och MP var till och med landets tredje största parti under en period (mellan 2010 och 2014 då man hade 7,34 procent av väljarnas stöd). Denna roll tappade man till Sverigedemokraterna vid valet 2014 men fick efter valet bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna.

 

Miljöpartiet anger själva att deras kärnfrågor är grön ideologi och feminism, men sedan slutet av 1980-talet så har man ett partiprogram som omfattar alla områden på den politiska arenan. Grön ideologi innebär enligt egen definition en omställning till ett samhälle som är hållbart med tanke på resurser, och man är till exempel för att Sverige enbart ska använda förnyelsebar energi. Partiets tradition är, till skillnad från samtliga andra svenska riksdagspartier, att ha två stycken språkrör (varav en man och en kvinna) istället för en partiledare.

Sedan 2010 så heter partiets två språkrör Gustav Fridolin (som också är utbildningsminister) och Åsa Romson (vice statsminister och miljöminister).